Hemska natt, men nu är mattes lille älskling hemma igen :)
Hej hej...
Så är man hemma igen, efter den mest fruktansvärda och jobbiga natt jag haft på flera år. Igår kväll vid 21-tiden när jag och Andreas satt här hemma i soffan så hände det något med vår lille Casper. Han var på väg upp till mig i soffan men det såg ut som att han var på väg att ramla mellan soffan och väggen (en liten spricka på 10 cm) jag greppade tag i honom men han var som helt förlamad i kroppen och klorna satt fast i soffan. Andreas fick hjälpa mig loss med honom. Han tog ner honom på golvet där Casper började krampa. Han hade liksom ingen kontroll över sin kropp, klorna spänndes ut och han blev alldeles stel, kunde inte gå utan bara ramlade och började hyperventilera. Det var så fruktanvärt att se att jag blev helt hysterisk och tårarna bara rann. Andreas som är lugn av sig tog hand om Casper medans jag fick ringa jour veterinären i Lyckeby. Fick en tid en halvtimme senare. När vi kom dit så gjorde han alla möjliga tester på Casper och han hade aldrig sett något liknande. Casper fick 5 anfall under tiden vi var där. Vi tog beslutet att han skulle stanna där över natten pga att vi inte hade möjlighet att ha honom instängd under natten. Var bland det värsta beslut jag tagit, att tvingas lämna min älskade lille katt ensam på ett ställe han inte kände igen, med sina anfall. Kom hem och har väl allt som allt sovit 2-3 timmar i natt. Varit uppe och gått, vaknat och bara gråtit, tankarna på att Casper skulle dö ensam på veterinärsstationen har snurrat i mitt huvud precis hela natten. Vet att jag aldrig skulle förlåta mig själv ifall detta skulle skett. I morse kl: 7.30 ringer veterinären och läget är stabilt, men han vill ändå behålla Casper där till eftermiddagen för obeservation. Han visste fortfarande inte vad dessa anfall berodde på.
Kl: 11 hade jag inbokat besök hos barnmorskan. Mitt blodtryck låg på 150/105 och även fast jag berättade om min hemska natt så ville min barnmorska skicka in mig på förlossningen för kontroll. Fick en tid dit kl: 13 och kom inte därifrån förrän 3 timmar senare. Under dessa 3 timmar gick inte blodtrycket ner någonting men både blodprov, urin och CTG-kurvan var under kontroll så fick åka hem igen :)
Åkte direkt för att hämta lille Casper som nu ligger här på mattan och tar igen sig.
MItt hjärta nästan gråter av lycka!!! Nu får vi bara hålla tummarna att Casper håller sig frisk, att matte Ulrikas blodtryck går ner och att bebis snart vill komma ut :)
Puss Puss♥
Så är man hemma igen, efter den mest fruktansvärda och jobbiga natt jag haft på flera år. Igår kväll vid 21-tiden när jag och Andreas satt här hemma i soffan så hände det något med vår lille Casper. Han var på väg upp till mig i soffan men det såg ut som att han var på väg att ramla mellan soffan och väggen (en liten spricka på 10 cm) jag greppade tag i honom men han var som helt förlamad i kroppen och klorna satt fast i soffan. Andreas fick hjälpa mig loss med honom. Han tog ner honom på golvet där Casper började krampa. Han hade liksom ingen kontroll över sin kropp, klorna spänndes ut och han blev alldeles stel, kunde inte gå utan bara ramlade och började hyperventilera. Det var så fruktanvärt att se att jag blev helt hysterisk och tårarna bara rann. Andreas som är lugn av sig tog hand om Casper medans jag fick ringa jour veterinären i Lyckeby. Fick en tid en halvtimme senare. När vi kom dit så gjorde han alla möjliga tester på Casper och han hade aldrig sett något liknande. Casper fick 5 anfall under tiden vi var där. Vi tog beslutet att han skulle stanna där över natten pga att vi inte hade möjlighet att ha honom instängd under natten. Var bland det värsta beslut jag tagit, att tvingas lämna min älskade lille katt ensam på ett ställe han inte kände igen, med sina anfall. Kom hem och har väl allt som allt sovit 2-3 timmar i natt. Varit uppe och gått, vaknat och bara gråtit, tankarna på att Casper skulle dö ensam på veterinärsstationen har snurrat i mitt huvud precis hela natten. Vet att jag aldrig skulle förlåta mig själv ifall detta skulle skett. I morse kl: 7.30 ringer veterinären och läget är stabilt, men han vill ändå behålla Casper där till eftermiddagen för obeservation. Han visste fortfarande inte vad dessa anfall berodde på.
Kl: 11 hade jag inbokat besök hos barnmorskan. Mitt blodtryck låg på 150/105 och även fast jag berättade om min hemska natt så ville min barnmorska skicka in mig på förlossningen för kontroll. Fick en tid dit kl: 13 och kom inte därifrån förrän 3 timmar senare. Under dessa 3 timmar gick inte blodtrycket ner någonting men både blodprov, urin och CTG-kurvan var under kontroll så fick åka hem igen :)
Åkte direkt för att hämta lille Casper som nu ligger här på mattan och tar igen sig.
MItt hjärta nästan gråter av lycka!!! Nu får vi bara hålla tummarna att Casper håller sig frisk, att matte Ulrikas blodtryck går ner och att bebis snart vill komma ut :)
Puss Puss♥
Kommentarer
Trackback
