Så har man precis varit uppe i Rödeby och satt blommor. Idag är det 6 år sedan, 6 år sedan jag förlorade den person jag älskade mest på denna jord, 6 år sedan mitt liv förändrades på bara ett ögonblick och aldrig skulle bli detsamma igen. Jag minns det som igår. Den där hemska dagen då allt hände. Från att ha stått där i dörren några timmar tidigare, kramats och sagt att vi älskade varandra innan vi gav oss iväg, till att vakna och allt bara var en enda stor mardröm. Jag måste ändå medge att jag är stolt över mig själv, stolt att jag gått vidare så bra och fått mitt liv tillbaks. Minns att folk sa till mig att det kommer att bli bra, att tiden läker alla sår. Minns att jag blev så arg och ledsen av att höra dem orden. Mitt liv var en katastrof och det skulle aldrig bli bra igen. Jag hade till stor del fel. Visst finns saknaden kvar, och jag kommer fortsätta att älska henne varje dag i resten av mitt liv. Det är extra svårt vid jul, födelsedagar och framför allt midsommar. Men jag har gått vidare och låtit mig själv vara lycklig igen...

Älskar dig nu och för alltid mamma...♥




Igår hämtade jag upp Johanna efter jobbet och vi åkte ut till Dragsö för att sola lite. På kvällen kom en killkompis förbi och jag fick ännu en gång briljera i Nintendo.
Sov dåligt i natt och tänkte ta lite sovmorgon innan jag skulle möta upp Johanna för yttterligare en dag på stranden, men det blev minsann ingen sovmorgon. Klockan 08 sätts Vollyboll-turneringen igång nere på torget och högtalaren ekar i hela mitt sovrum. E det ens lagligt?!! Grrrr!!!
Nähä, nu blir det till att göra sig lite god mat...

Hörs, puss puss