Jag måste få säga att jag är en utav dom mest stolta människor just nu. Min fina vän och bästis Nadja ska vara med i VM nu i Berlin för att tävla i sjukamp den 15 och 16 aug. Jag vet hur mycket hon arbetat och kämpat för att komma dit hon är idag. Nadja och jag har varit vänner sen barndomen. Gjort en massa galenheter och har många fina minnen ihop. Från tiden då man red på hästar, till då vi övergav hästarna för mopeder. Glömmer aldrig då vi satt ihop på min gamla moped i 3 timmar för att komma hem till ett par grabbar, normalt skulle denna sträckan ta 20 min med bil, men eftersom min moppe gick i endast 30km/tim så tog det istället 3 timmar. O fy fan vad kallt det var!! sen lämnade vi moppen för att istället köra bil ihop. Ett tag skulle vi bli fotomodeller och tvingade hennes då typ 10 åriga lillasyster Bissan att ta kort på oss. Hon har alltid varit otroligt driven och duktig och alltid varit en människa med ett gott hjärta, hon har ställt upp när man varit ledsen och behövt goda råd. Oftast då dök hon upp med bilen för att plocka upp en ledsen själ. Bilen full med godis och bra musik. År 2004 blev hon uttagen till att vara med i Stadskampen som gick på tv 4 och självklart stod man där med "Heja Nadja" skylten i högsta hugg och tvingade pappa att spela in på videon. Året därpå övergav Nadja Karlskrona efter att ha blivit kontaktad utav IFK Lidingö och för att börja träna/tävla för dom. Några månader senare hyr jag ut min lägenhet i andra hand och flyttar upp. Vi delar på en 2:a och det roligaste minnet jag har ifrån när vi var sambos måste vara när vi tvättade ihop. Vi kunde aldrig riktigt uppskatta hur mycket tvätt det var och när vi tvättat kläderna så var tvättiden slut, så vi fick alltid hänga ALL tvätt i lägenheten. Fy fan så det såg ut.
Tyvärr så blev min hemlängtan för stor och jag flyttade hem efter 7 månader igen. Nadja bor kvar i storstan och vi ses inte så mycket längre pga avståndet. Vet ändå alltid att hon endast är ett telefonsamtal bort :) Är väl som alla säger. Är man riktiga vänner så behöver man inte höras och ses varje dag. Personen kommer alltid att finnas där oavsett och när man väl ses så känns det om igår.

SÅ, LYCKA TILL NU NADJA!!!! Jag kommer sitta här hemma och skrika och heja tills halsen blir röd och värker.






För er som läser min blogg men inte vet vem hon är, så tar en koll på klippet nedan...

Tv 4 klipp



bild lånad utav aftonbladet.se